HD:s avgörande om gåvor har vänt uppochner på rättsläget

September 23, 2022

Drygt ett år har nu passerat sedan Högsta domstolen förra sommaren meddelade dom i T4171-20, det så kallade ”Buffa-målet”, och vi kan dra slutsatsen att utfallet sannerligen skakat om familjejuridiken i dess grundvalar. Målet handlade om Ugo Buffa, som genom regelrätta gåvor överfört ca 33 miljoner kr till sin 54 år yngre fru, som han hunnit vara gift med 1,5 år innan han avled 83 år gammal. Hans tre barn väckte talan mot änkan och begärde att gåvorna skulle återgå till pappans kvarlåtenskap. Kvarlåtenskap är vad som återstår av en avliden människas tillgångar efter att skulder räknats av, och, om den avlidne var gift, efter att den efterlevande makan fått vad han eller hon har rätt till genom bodelning. Precis som vid skilsmässa sker vid dödsfall en bodelning mellan makarna, och därefter delas den avlidnes kvarlåtenskap ut så som arv. Det finns en lagregel som säger att om någon ger bort en gåva exempelvis efter ett allvarligt sjukdomsbesked eller ”för syns skull” (typexemplet är att ge bort en fastighet men fortsätta att nyttja den som vanligt), ska gåvan eller dess värde återbäras till kvarlåtenskapen. Sådana gåvor kallas ”testamentariska” och till skillnad från när gåvor annars avräknas som förskott på arv, utgår man vid testamentariska gåvor från gåvans värde vid tiden för återbäring, och inte gåvans värde vid gåvotillfället.

Det häpnadsväckande i detta avgörande är inte att Högsta domstolen kom fram till att gåvorna var testamentariska, utan att de skulle återbäras till dödsboet efter bodelning. Ordalydelsen i denna lagregel från 1928 drogs nu ända till sin spets, och Högsta domstolen konstaterade att ”kvarlåtenskap” faktiskt betyder att bodelning redan skett. Om gåvomottagaren också är efterlevande maka och gåvan återbärs till dödsboet före bodelning, hamnar denna i samma läge vid återbäring som om gåvan aldrig skulle ha skett, eftersom han eller hon ändå får hälften av gåvans värde genom bodelning. Effekten av Högsta domstolens bedömning i Buffa-målet blev alltså att änkan hamnade i en sämre ekonomisk sits genom att ha fått gåvan, jämfört med om hon aldrig skulle ha fått den. Detta kan rimligen inte ha varit lagstiftarens syfte, då regeln väl snarare ska fungera som ett slags motgift vid tvivelaktiga gåvotransaktioner och återställa ordningen, inte ändra den. Det ska tilläggas att gåvor enligt denna regel återbärs ”bara” i den mån det krävs för att täcka bröstarvingars laglott, det vill säga hälften av deras arvslotter. Hur mycket av, om inte hela, gåvan som återbärs beror alltså på hur stora tillgångar som redan finns i dödsboet, före återbäring.

Risken för att detta så kallade förstärkta laglottsskydd ska göras gällande var givetvis även tidigare något som noga måste beaktas i rådgivning och vid upprättande av gåvobrev. Men denna praxis innebär att det inte längre ”bara” handlar om att efterlevande riskerar att förlora gåvan, utan om att han eller hon riskerar att hamna i en hälften så bra sits jämfört med om gåvan aldrig skett. Ta därför alltid hjälp och råd innan ni som är gifta eller sambor ger varandra gåvor av lite större modell.

Jurist
Caroline Åhslund
LL.M.
No items found.
Nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress nedan för att få vårt nyhetsbrev.

Thank you! Your submission has been received!
Oops! Something went wrong while submitting the form.