Invändningar om skäligt pris kan komma långt i efterhand

January 21, 2022

I en dom den 11 januari 2022 kom Högsta domstolen med ett principiellt viktigt avgörande avseende under hur lång tid invändningar om skäligt pris kan göras gällande mot en leverantör.

Målet avsåg en konsumententreprenad där det var ostridigt att parterna kommit överens om att konsumenten skulle betala skäligt pris enligt 36 § konsumenttjänstlagen. Arbetet utfördes och fakturerades i början av 2016 och konsumenten betalade fakturan innan dess förfallodag. Konsumenten har flera år senare väckt talan mot entreprenören och gjort gällande att priset för entreprenaden inte var skäligt.

Den fråga som Högsta domstolen hade att pröva var om det finns en allmän reklamationsplikt för konsumenten avseende priset skälighet när det inte funnits något avtalat pris och det därmed inte fanns någon avtalsavvikelse.

Högsta domstolen anger först att de uttryckliga reklamationsfrister som finns i konsumenttjänstlagen avseende fel eller dröjsmål avser kontraktsbrott. Frågan om det debiterade priset är skäligt är enligt domstolen dock inte ett kontraktsbrott och de uttryckliga reklamationsfristerna kan därför inte tillämpas på en sådan fråga. Högsta domstolen anger att motsvarande även gäller för köp som faller inom konsumentköplagen och köplagen.

Därefter anger domstolen att allmänna förmögenhetsrättsliga principer kan göra att en parts passivitet medför att denne ändå förlorar rätten att invända mot prisets skälighet och att det är omständigheterna i det enskilda fallet som får avgöra när sådan rätt går förlorad. Vid en sådan bedömning ska man bland annat ta hänsyn till om säljaren haft fog att utgå från att erlagd betalning är definitiv och till köparens rätt att endast erlägga skäligt pris.

Tiden som förflutit från betalning spelar en väldigt stor roll vid en sådan bedömning. I konsumentförhållanden bör konsumenten ges gott om tid att komma med invändningar om skälighet och kan utsträckas till väsentligen längre tid än vad som gäller enligt reklamation på grund avavtalsbrott. Högsta domstolen hänvisar till NJA 1989 s. 224 som också avsåg en konsumententreprenad och där domstolen bedömde att en konsument som framställt krav på återbetalning av del av det erlagda beloppet 2,5 år efter sista betalningen inte hade varit så passiv att rätten att begära återbetalning förlorats.

Högsta domstolens slutsats är således att de uttryckliga reklamationsfristerna i konsumenttjänstlagen inte är tillämpliga på tvist om skäligt pris men att en konsuments passivitet ändå kan medföra att rätten att kräva återbetalning går förlorad. Frågan i målet hade hänskjutits av den tingsrätt där tvisten för nuvarande prövas. Högsta domstolen tog därför inte ställning till om konsumenten i det aktuella målet på grund av passivitet hade förlorat sin rätt att kräva återbetalning.

Avgörandet innebär således att kunder normalt har mycket längre tid på sig att invända mot prisets skälighet än vad som gäller avseende reklamation av till exempel fel, om det är så att parterna avtalat om endast skäligt pris eller inte avtalat om pris överhuvudtaget. Särskilt om kunden är konsument kan denne ha flera år på sig att invända mot skäligheten. Med tanke på att det som entreprenör kan vara väldigt svårt att i efterhand ta fram bevisning avseende prisets skälighet är det viktigt att under arbetets gång och i samband med fakturering noga dokumentera de moment som har utförts och av vem.

Jurist
Björn Anefur
Jur. kand. och Juris masterexamen i europeisk handelsrätt
Nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress nedan för att få vårt nyhetsbrev.

Thank you! Your submission has been received!
Oops! Something went wrong while submitting the form.